Bali - Canavalia Rosea
Blomman heter Canavalia Rosea och under den tid jag gjorde detta botemedel hittade jag inte ett holländskt namn för växten någonstans och kallade helt enkelt denna vackra lilla växt Bali.
Bali-människor är inte alltid så lätta att upptäcka.
I detta sinnestillstånd gav de innerst inne upp kampen.
De känner sig olyckliga och låter sig helt gå utan att göra något för att förändra sitt tillstånd.
Eftersom de inte längre kan föreställa sig att något någonsin kommer att förändras i deras situation, slår de sig till ro utan att klaga; de är apatiska, deltar inte längre, visar inte längre något intresse för sin omgivning. Mycket lämnar dem likgiltiga, eftersom de antar att allt ändå är meningslöst.
De antar att deras olycka var förutbestämd av ödet, att deras sjukdom var ärftlig eller absolut obotlig, vem vet orsakad av karma.
Detta spelar ofta en latent roll (vilket betyder att sinnestillståndet är övervunnet, men de fysiska symptomen {trötthet} finns kvar även efter flera år) och kan omedvetet fortfarande spela en roll i allt du gör
Det är mycket viktigt att veta om personen har varit nedstämd en gång i livet.
Det är svårt att koncentrera sig!
Även den minsta mentala ansträngning, t.ex. läsning, kan orsaka yrsel, huvudvärk och svaghetskänsla
De saknar också ofta stimulans och talar ofta i ljudlösa toner
Det är svårt att ta sig ur sängen, han föredrar att sova hela dagarna, har ingen aptit på mat, tappar intresset för saker och känner sig allvarligt deprimerad.
All fysisk ansträngning är också omöjlig, eftersom varje försök att göra det framkallar en ny svaghetsattack.
Trots att de ständigt längtar efter vila sker ingen förbättring av deras tillstånd till följd av sömn, tvärtom verkar sömn ofta utmatta dem ännu mer.
En ledtråd kan vara att de ofta ser bleka ut, blodtrycket kan vara kraftigt sänkt och kan ofta inte normaliseras med medicinering.
I många fall går de inte ens längre själva till en läkare, utan tas med av någon, och eftersom de inte förväntar sig något av terapin i förväg kan man höra dem fråga: "Vad skulle det vara bra för?"
Detta sinnestillstånd är en av de starkaste terapiblockeringarna.
Jag frågar också alltid hur toppen av ryggen känns och jag hänvisar till den 7: e halskotan.
Många energibanor löper där och det är av yttersta vikt att även denna del av ryggen behandlas med blossom remedies eftersom det finns en stark terapiblockering här.
Ibland verkar det som om de helt enkelt inte har något intresse av att läka.
Känslan känns som om personen är förlamad. Hjärnan säger: Du måste göra något. Kroppen samarbetar dock inte. Ofta tar man sig inte till läkaren på egen hand: Vad skulle det tjäna till?
Och ibland även Bali-människor som är ännu svårare att upptäcka. Även om de är aktiva förväntar de sig inte längre något av livet. De arbetar bara av pliktkänsla (Daisy-komponent), det finns också många som kan inspirera andra och dra dem med sig, utan att vara innerligt engagerade (Queen of the Coasts-komponent), andra gör till och med ett utåtriktat glatt intryck och försöker dölja sin inre tomhet för omgivningen (Knotweed-komponent)
Skillnaden mellan blomstermedlen Pear och Bali är att med Pear säger SENSE att inget mer kan hjälpa och med Bali säger deras CONSTANT att inget mer kan förbättra deras tillstånd.
För många år sedan kom en psykoterapeut till mig eftersom många av hans patienter hade hittat till mig och mådde exceptionellt bra. Han ville också veta om detta verkligen gjorde något eller om det bara var placebo. Hans sinne sa att något sådant inte kunde vara sant. I slutändan gjorde han sitt jobb som psykoterapeut, och han kunde hjälpa människor, det var hans yrke, men han tvivlade på om det han gjorde skulle fungera eller inte...... Hur glad han var att ta reda på att botemedel verkligen gjorde vad de var "tänkta" att göra. Han gick igenom hela blomsterterapiprocessen och jag såg honom aldrig igen.
Rapport från en klient med hennes samtycke:
Kära Madeleine,
Det var en gång en tid............
Det är så här sagor börjar. Att livet inte är en saga visste jag för länge sedan, jag hade bara svårt att acceptera det och försökte övertyga mig själv om motsatsen.
Vårt första möte står fortfarande mycket klart i minnet. Du var den första som kunde nå fram till mig helt och hållet, som tog mig på allvar och framför allt som förstod vad jag kände och menade, till skillnad från andra som var för nära för att kunna skapa sig en objektiv bild. Ändå hade vi aldrig en "professionell" relation. Med dig hade jag redan från början en så familjär känsla att jag berättade saker för dig som andra fortfarande inte vet. Du blev med andra ord min guru och guidade mig till ett beslut som visade sig vara oundvikligt för min personliga lycka. Du lät mig göra detta i min egen takt och såg till att jag löste det "själv" utan påtryckningar under processen.
Nu har det gått fyra år och jag har tagit det steg som jag var så rädd (eller snarare panikslagen) för i början. Förra gången jag var hos dig glömde vi att boka en ny tid. Jag är lite slapp och innan jag visste ordet av var dropparna borta. Ännu en ny erfarenhet, jag fick inte panik utan bestämde mig för att prova hur det gick utan dropparna. Jag visade mig vara tillräckligt stark för att ta mig igenom den hemska period som följde utan droppar och dig som mitt skyddsnät. Inte för ett ögonblick glömde jag dig. Jag ringde också några gånger, men då var det upptaget. Jag vet hur irriterande det är när man har en kund och telefonen hela tiden stör. Att ringa på kvällen är uteslutet för mig, jag vet hur upptagen du är och hur dyrbar den tid du kan tillbringa med din familj är. Innan man vet ordet av har det gått några månader och vi är fortfarande vid liv.
Jag kommer snart att besöka er igen som kund. Slutligen behöver vi båda få möjlighet att avsluta den här perioden på ett bra sätt. Jag tror att jag har kommit tillräckligt långt för att ge plats åt dem som nu står där jag stod för fyra år sedan. Jag tycker i alla fall att det är en trygg och skön känsla att om jag skulle hamna på ett djup som jag inte kan ta mig upp ifrån utan hjälp igen, så vet jag någon jag kan vända mig till.
Jag avslutar med orden att allt du har gjort för mig inte kan beskrivas med någon penna. Du fanns där när jag behövde dig som mest. Du har förändrat ett stort antal saker och sätt att tänka. Livet är fortfarande ingen saga och prinsen på den vita hästen kommer aldrig att komma. Men mina förväntningar har förändrats på ett sådant sätt att livet utan en saga ibland ändå visar sig vara en saga.
Massor av kärlek,
Marga
Bali blossom remedy gör att den "förlamande" känslan försvinner, din energi återvänder och du återfår intresset för vardagen.
Madeleine Meuwessen
*Blomstermedel ersätter inte medicinering. Observera att du i tveksamma fall alltid bör rådfråga en läkare.